Varför den här appen finns

När vi röstar på ett parti röstar vi i praktiken på en vision av Sverige — den politik vi tror ligger närmast våra egna värderingar. Men den politiken som sedan blir verklighet bestäms sällan av ett enskilt parti. Sverige har inte haft en regering med egen majoritet i riksdagen sedan valet 1968, då Socialdemokraterna fick 50,1 % av rösterna och 125 av 233 mandat (SCB, 2021; valresultatet 1968). Sedan dess — nu snart sex decennier — har ungefär sju av tio svenska regeringar styrt i minoritet, en av de högsta andelarna i Västeuropa (Statsvetenskaplig tidskrift, Lunds universitet). Den politik väljarna faktiskt får är därför nästan alltid resultatet av förhandlingar mellan flera partier, inte ett enskilt partiprogram rakt av.

Tankefelet vi lätt gör

Vi röstar på det parti vars program vi gillar mest — men glömmer att partiets faktiska inflytande över nästa regerings politik beror på vilken koalition eller samarbetskonstellation det hamnar i. Statsvetenskaplig koalitionsteori beskriver partier som samtidigt policy-, ämbets- och röstsökande aktörer (Müller & Strøm) — vilket innebär att slutresultatet ofta är en kompromiss, inte det ursprungliga partiprogrammet (Riksdagens uppsatstävling, sammanfattning av Müller & Strøm).

Varför det är svårt att gissa

Med ett jämnt opinionsläge och flera partier nära fyraprocentsspärren blir det svårt att på förhand avgöra vilken konstellation som får majoritet — och vilken av flera möjliga konstellationer som är mest sannolik givet partiernas ideologiska avstånd och tidigare samarbeten. Det är det problemet den här appen försöker göra en systematisk, om än osäker, uppskattning av.

Vad appen gör åt det

Vi (ett samarbete mellan en människa och en AI-modell — se den fullständiga varudeklarationen under Metodik → "Om appens tillkomst") kombinerar viktad opinionsdata, mandatberäkning och en förenklad spelteoretisk modell av ideologiskt avstånd och samarbetshistoria för att uppskatta vilka regeringskonstellationer som är mest sannolika efter valet 2026 — och hur sammanhållen respektive konstellation sannolikt blir.

Viktigt att veta: detta är en förenklad hybridmodell, inte en valprognos. Den innehåller flera antaganden som kan och bör ifrågasättas — flera av dem redovisas och kritiseras redan i metodik- och begränsningsavsnittet nedan. Vi tar tacksamt emot kritik och förslag på förbättringar.

Förhandsregistrerad prognos — 8 september 2026

Låst 8 september 2026, fem dagar före valdagen 13 september 2026. Incheckning: 125e271

🔒 Låst till valdagen

För att undvika efterklok bekräftelse (“vi visste ju hela tiden”-effekten) låser vi här fast, offentligt och tidsstämplat, exakt vad modellen påstår fem dagar före valet — innan utfallet är känt. Detta är en förhandsregistrering i forskningsmetodikens mening: en prediktion definierad innan observationen görs, så att den kan falsifieras i efterhand snarare än att tolkas om (Nosek, Ebersole, DeHaven & Mellor, 2018, “The preregistration revolution,” PNAS 115(11), 2600–2606). Texten och siffrorna nedan är statiska — de är alltså medvetet inte kopplade till reglagen ovan eller till framtida opinionsuppdateringar, och ändras inte fram till valdagen. Efter valet kompletterar vi sidan med en jämförelse mot det faktiska utfallet, utan att redigera denna text.

Bästa alternativet räknat exakt på dagens opinionssiffror (ingen slump inblandad)

Handplockat alternativ: S-ledd minoritetsregering — S och MP i regeringen, med V och C som stödpartier utanför

Totalpoäng 0,613 av 1,0 (sammanhållning, dvs. hur bra partierna passar ihop: 0,714). S och MP tillsammans skulle få 132 av riksdagens 349 mandat. Räknar man även in V och C — som inte sitter i regeringen men skulle släppa fram den utan att rösta emot — blir det totala stödet 190 mandat.

Bredast möjliga sökning (alla 255 tänkbara partikombinationer testade): S, V, MP och C tillsammans (en rödgrön fyrpartikoalition)

Totalpoäng 0,508 (sammanhållning 0,492) — samma 190 mandat totalt som ovan. Poängen skiljer sig något eftersom den här breda sökningen inte gör skillnad mellan regeringsparti och stödparti utanför — alla fyra partier räknas i stället som en enda grupp.

Sannolikhetsbaserad topp (Monte Carlo, N=100 000 slumpade utfall)

S-ledd minoritet — cirka 38%

S+MP+C (V som stöd) ≈ 25,5% · Rödgrön fyrpartikoalition ≈ 23,9% · Mittenalternativet ≈ 12,2% · Storkoalition ≈ 0,2% · Tidö-alternativen ≈ 0,04% totalt · Ingen regeringsbar majoritet ≈ 0,0%.

Bland de 255 breda kombinationerna: ingen dominerande enskild vinnare

S+V+MP+C leder även här men med bara ≈ 1,9% — 141 av 255 kombinationer får någon sannolikhet alls. Detta är i sig ett resultat: ju friare sökrymden är, desto känsligare blir “mest sannolik enskild kombination” för simuleringsbrus, även om samma kombination är stabilt bäst räknat deterministiskt.

Databas för låsningen: den viktade opinionsbaslinjen daterad 7 september 2026 (Novus-uppdatering, Alternativ C-viktning: Novus 29,4% · Verian 27,7% · Demoskop 22,3% · Ipsos 16,5% · SCB 4,1% av totalvikten), med modellens då gällande standardinställningar (historik/ideologi-vikt 65/35, momentum/taktisk-röstning-faktor 0,02). Varje körning av simuleringen använder nya slumptal, utan någon fast startpunkt. Kör man om simuleringen med exakt samma indata hamnar resultatet därför inom ungefär ±0,3 procentenheter av siffrorna ovan (vid N=100 000 slumpade utfall). Fullständiga metodreservationer (bl.a. att detta INTE är en validerad valprognos, avsaknaden av opinionsinstituteffekt-korrigering, och den förenklade nationella mandatfördelningen) gäller här på samma sätt som för övriga paneler — se metodiksektionen. Valdagen 13 september 2026 enligt Valmyndigheten och Riksdagen.

Facit — så gick det jämfört med förhandsregistreringen

Tillagt 25 september 2026, efter att valresultatet fastställts av Valmyndigheten (samtliga 6 626 av 6 626 valdistrikt räknade, 17–18 september 2026).

✓ Jämfört mot facit

I linje med löftet i förhandsregistreringen ovan — att komplettera sidan med en jämförelse mot det faktiska utfallet utan att redigera den låsta texten — visas här hur modellens prognos från 8 september 2026 (baserad på opinionsläget 7 september) står sig mot det verkliga valresultatet. Källa: Valmyndigheten.

	Prognos (låst 8 sep, opinionsläge 7 sep)	Faktiskt resultat (fastställt 17–18 sep)
Ledande alternativ	S-ledd minoritet: S+MP i regeringen, V+C som stödpartier utanför	Oppositionen (S+V+MP+C) 176 mandat mot Tidöpartierna (M+SD+KD+L) 173 mandat — regeringsbildningen (talmansrundorna) pågår fortfarande och avgör INTE av detta i sig vilken regering som faktiskt bildas
Kombinerat mandat för S+V+MP+C	190 av 349 (54,4%)	176 av 349 (50,4%)
Sannolikhet (Monte Carlo) för någon opposition-ledd lösning	≈99,6% (summan av S-ledd minoritet, S+MP+C/V-stöd, rödgrön fyrpartikoalition och mittenalternativet)	Oppositionsblocket fick majoritet, men med bara 1 mandats marginal — ett betydligt jämnare utfall än sannolikhetsfördelningen antydde
Sannolikhet att Tidö-sidan behåller majoritet	≈0,04%	Tidö-sidan fick 173 av 349 — 2 mandat från egen majoritet, dvs ett fullt realistiskt utfall, inte alls så osannolikt som modellens fördelning indikerade
Liberalerna i den underliggande opinionssiffran	3,27% — under 4%-spärren, alltså 0 mandat i beräkningen	5,34%, 19 mandat — klart över spärren

Riktning rätt, marginal fel — och varför

Modellens kvalitativa slutsats — att ett opposition-lett alternativ (S, V, MP, C i någon konstellation) skulle ha initiativet — pekade åt rätt håll: dessa fyra partier fick tillsammans 176 av 349 mandat, en majoritet. Men marginalen blev dramatiskt mycket mindre än prognosens 190 mandat, och sannolikhetsfördelningen (som gav Tidö-sidan bara ≈0,04% chans) fångade inte alls hur jämnt det faktiskt blev — bara 3 mandat och, enligt Valmyndighetens slutliga sammanräkning, 50 413 röster (0,75 procentenheter av partirösterna) skilde blocken åt. Två faktorer förklarar merparten av glappet:

Liberalerna klarade spärren, vilket prognosens underlag inte räknade med. Den opinionssiffra (7 september) som förhandsregistreringen byggde på hade L på 3,27% — under 4%-spärren och alltså med 0 mandat i den beräkningen. Verkligheten blev 5,34% och 19 mandat. Rent mekaniskt tar ett parti som klättrar över spärren mandat från alla andra partier proportionellt (inklusive oppositionens), vilket ensamt förklarar en betydande del av att S+V+MP+C:s mandat blev färre än prognosen väntade sig.
Vissa partier rörde sig mer än institutssnittet antydde fem dagar före valet. Jämfört med det egna viktade snittet 7 september 2026 (S 29,12%, M 17,55%, SD 19,85%, V 8,32%, MP 7,60%, C 7,69%, KD 6,60%, L 3,27% — se baselineHistory i data.js) blev det fastställda resultatet (skalat till samma 100%-bas): M +2,6 p.e., L +2,2 p.e., V +0,2 p.e. — medan MP (−1,4 p.e.), SD (−2,1 p.e.), KD (−0,3 p.e.), C (−0,5 p.e.) och S (−0,7 p.e.) blev svagare än den sista mätningen antydde. Miljöpartiets tapp är särskilt relevant här eftersom MP ingick i modellens föreslagna regeringsalternativ.

Vad detta säger om modellens kalibrering: det faktiska utfallet hamnade i den svans av Monte Carlo-fördelningen som modellen bedömde som närmast obefintlig (Tidö-alternativen fick tillsammans ≈0,04%). Det är en ärlig kalibreringslärdom, i linje med reservationen som redan finns i metodiksektionen om att regressionens osäkerhetsintervall sannolikt underskattar den verkliga osäkerheten — institutens mätningar låg vid det tillfället utspridda över omkring 5 procentenheter i Tidö-blockets andel, betydligt mer än vad ett smalt konfidensintervall fångar.

Om Liberalerna specifikt

Liberalerna slutade på 5,34% (19 mandat), upp från 4,61% (16 mandat) i valet 2022 — en ökning på +0,73 procentenheter (Valmyndigheten). Partiledaren Simona Mohamsson kallade det en "historisk upphämtning" (Liberalerna.se, SVT) — en jämförelse som mäter från kampanjens lägsta opinionssiffra (1,8% i januari 2026, SVT/Verian), inte från föregående val. Mot den mer relevanta jämförelsepunkten (valresultat mot valresultat) är ökningen real men modest, +0,73 p.e. SVT:s väljarvandringsanalys (Valu) visar att bara 36% av Liberalernas 2022-väljare röstade på partiet även 2026, och att 42% av partiets 2026-väljare kom från Moderaterna (SVT) — ett mönster flera institut och kommentatorer kopplat till taktikröstning inom Tidöblocket för att säkra regeringsunderlaget (SVT/Ekot, Omni, Verian). Ingen publicerad undersökning anger en exakt andel taktikröster för 2026 specifikt — det redovisas här som en väldokumenterad men inte precist kvantifierad del av förklaringen, i linje med appens princip att inte hallucinera siffror som inte finns i källorna.

Vem regerar Sverige efter 2026?

Valet är avgjort och det fastställda slutresultatet ligger nu till grund för reglagen nedan — men vem som faktiskt bildar regering avgörs först genom talmansrundorna, som inleds när riksdagen samlas 28–29 september 2026. Justera reglagen — särskilt partierna nära fyraprocentsspärren — för att utforska hur mandatfördelningen och sannolikheten för olika regeringsalternativ förändras vid andra röstandelar, till exempel inför nästa val. Modellen kombinerar mandatberäkning (jämkade uddatalsmetoden), Monte Carlo-simulering över osäkerheten kring en given utgångspunkt och en spelteoretisk "signed network"-modell av ideologiska avstånd och historiska regeringssamarbeten (Tidö-logik vs. rödgrön logik). Se Facit-avsnittet här ovanför för en jämförelse mot förhandsregistreringens prognos.

Röstandelar (utgångsläge: det fastställda valresultatet)

Valet är avgjort. Reglagen är sedan 25 september 2026 förifyllda med det fastställda slutresultatet (se Facit-avsnittet här ovanför och källan i datumstämpeln ovan) — inte längre med en opinionsmätning. Appens löpande, före-valet-metodik för opinionsviktning (”Alternativ C”, beskriven i metodiksektionen) är fryst som historisk dokumentation och uppdateras inte längre. Partier märkta nära spärren () ligger inom ungefär 3 procentenheter från riksdagsspärren på 4% — vilket efter valet framför allt är relevant för att utforska ”tänk om”-scenarier (t.ex. nästa val), inte för att bedöma dagens redan fastställda läge. När du drar i ett reglage fördelas förändringen mellan de övriga partierna enligt en väljarvandringsmodell — inte jämnt — så att partier som ligger ideologiskt nära eller har ett dokumenterat väljarutbyte påverkas mer än andra. Klicka på hänglåset på ett partikort för att frysa det partiet — det påverkas då inte när du drar i andra reglage, vilket är praktiskt om du vill isolera effekten av enbart ett fåtal partiers rörelse. Kort-knapparna ovan (”2006”, ”2022”, ”Sista mätningen”, ”2026 (facit)”) sätter reglagen till ett verifierat historiskt läge — se metodiksektionen för källor och en viktig reservation om vad respektive knapp visar. Knappen ”Återställ till det slutliga valresultatet” återställer reglagen till samma fastställda slutresultat som appen nu öppnar med, och rensar samtidigt alla eventuella hänglås.

Summa 100,0%

Opinionstrend

Hur det egna viktade opinionssnittet (Alternativ C, se metodiksektionen) har rört sig för varje parti vid varje tillfälle institutdatan uppdaterats sedan viktningsmetoden infördes 28 juli 2026. Detta är en logg över det sammanvägda snittets rörelse — inte en valprognos och inte samma sak som ett enskilt instituts mätserie.

Trendprognos till valdagen

En linjär regression (minsta-kvadratmetoden) av det viktade opinionssnittets rörelse över tid, extrapolerad till valdagen 13 september 2026, med ett statistiskt prediktionsintervall som tar hänsyn till det lilla antalet mätpunkter. Detta är en experimentell tilläggsanalys — inte en validerad valprognos. Läs reservationerna nedan och det nya avsnittet i metodiksektionen innan du drar slutsatser.

Viktiga reservationer: Regressionen bygger på endast – historiska mätpunkter över – dagar — ett mycket litet stickprov för statistisk extrapolation. Punkterna är dessutom inte oberoende av varandra (varje ny punkt uppdaterar bara det institut som publicerat en ny mätning, medan övriga institut hålls oförändrade), vilket kan skapa skenbara trender som inte är verkliga opinionsförändringar. Ett "statistiskt signifikant" resultat nedan betyder bara att lutningen är skild från noll givet dessa åtta punkter — det betyder INTE att förändringen fram till valdagen är stor eller politiskt betydelsefull (se blocksiffrorna: skillnaden mot "ingen förändring"-referensen är i storleksordningen en tiondels procentenhet). Prognosen jämförs därför alltid med denna "ingen förändring"-referens, i linje med etablerad prognosforskning som visar att enkla referensmodeller ofta är svåra att slå (Makridakis & Hibon, 2000). Betrakta osäkerhetsintervallen som en trolig UNDERSKATTNING av den verkliga osäkerheten — institutens faktiska mätningar avviker från varandra (cirka 5,3 procentenheters spridning i Tidö-blockets andel mellan institutens senaste enskilda mätningar just nu, se metodiksektionen) mer än vad denna regressions smala intervall fångar.

Parti	Senaste läge	Trendprognos 13/9	95% prediktionsintervall	Signifikant lutning?

Observera: punktprognosen bygger på en rak linjär regression genom hela mätperioden och kan därför avvika från den senaste faktiska mätningen ("Senaste läge"-kolumnen) för partier med en tydligt icke-linjär (accelererande eller avtagande) opinionsutveckling — se Liberalerna i aktuell mätning som exempel.

Mandatfördelning (349 mandat)

175 mandat
majoritet

Röstandelar

Valkretsbaserad mandatfördelning (alternativ metod)

310 fasta + 39 utjämningsmandat, 29 valkretsar

Panelen ovan ("Mandatfördelning, 349 mandat") använder en förenklad nationell beräkning — se metodiksektionen. Den här panelen visar istället den faktiska tvåstegsmetoden Sverige använder: 310 fasta valkretsmandat fördelade i 29 valkretsar med 2022 års verkliga röstfördelning som utgångspunkt, justerad med en enhetlig nationell svängning ("Uniform Partisan Swing", UPS) till dagens reglagevärden, plus 39 utjämningsmandat för riksproportionalitet. Metoden är validerad mot det faktiska 2022-utfallet — status visas nedan.

Validerar mot 2022 års valutfall…

Parti	Förenklad (nationell)	Valkretsmetod: fasta	Valkretsmetod: utjämning	Valkretsmetod: totalt

Metodbegränsningar, öppet redovisade: (1) Uniform Partisan Swing antar att opinionsförändringen sedan 2022 är exakt lika stor i alla 29 valkretsar — i verkligheten varierar regionala svängningar, ibland kraftigt. (2) Valdeltagande och röstningsmönster per valkrets hålls konstanta på 2022 års nivå (endast partiandelarna svänger). (3) De fasta valkretsmandatens antal (310 totalt, fördelade per valkrets) använder 2022 års indelning eftersom 2026 års eventuella ombalansering (baserad på befolkningsförändring, vallagen 4 kap.) inte har kunnat verifieras mot en primärkälla — om detta ändrats inför 2026 kan den absoluta fördelningen mellan valkretsar avvika något, även om totalen (310) och den nationella slutsumman (349) förblir korrekta eftersom utjämningen sker nationellt.

Regeringsdashboard — vinnarsannolikheter

3 000 simuleringar per uppdatering

Sannolikheten att varje koalition är regeringsbar (klarar en misstroendeomröstning enligt Sveriges negativa parlamentarism: färre än 175 mandat röstar emot) i respektive simulerad valutgång, givet mätosäkerheten kring reglagevärdena ovan.

Momentum/taktisk röstning — böjelse att belöna ett parti på väg upp 0,020

Förvalt läge 0,020 är även det ett subjektivt modelleringsval, precis som viktningsreglaget ovan för nätverket — inte hämtat från forskning. Regeln är symmetrisk och gäller alla partier och alla koalitioner (både de 8 kuraterade scenarierna nedan och den breda koalitionssökningen längre ner på sidan), inte bara Centerpartiet och Mittenalternativet som tidigare. Läs mer under Metodik, antaganden och källor.

Bred koalitionssökning — alla 255 partikombinationer

Samma 3 000 simuleringar som ovan

De åtta kuraterade scenarierna ovan bygger på vårt eget urval av rimliga konstellationer. Den här panelen söker istället igenom samtliga 255 icke-tomma delmängder av de 8 riksdagspartierna (varje två- till åttapartikombination) och räknar ut vilken kombination som "vinner" (högst viktad poäng av de regeringsbara alternativen) i varje enskild simulering — med exakt samma slumpdragningar som ovan, så de två panelerna är direkt jämförbara. Viktig förenkling: här behandlas hela den vinnande partimängden som en enda regeringsbildning (utan distinktion mellan regeringsparti och tolererande stödparti) — till skillnad från de kuraterade scenarierna där vi manuellt valt en sådan uppdelning. Sammanhållningspoängen för en bred partimängd blir därför ofta lägre än för ett kurerat scenario med samma partier, eftersom fler partipar (inklusive eventuella konfliktkanter) räknas in. Detta är ett komplement för att upptäcka matematiskt/spelteoretiskt starka kombinationer vi kanske inte själva tänkt på — inte en konkurrerande prognos.

Signerat samarbetsnätverk

Grön linje = historiskt/ideologiskt samarbete. Röd linje = konflikt/motstånd. Tjocklek = styrka. Klicka på ett parti för att markera dess relationer.

Sammanhållningsviktning: historik vs. ideologi 65% historik / 35% ideologi

Förvalt läge 65%/35% är ett subjektivt modelleringsval, inte hämtat från forskning — därför kan du själv ändra balansen här och se hur nätverket och sammanhållningspoängen påverkas. Läs mer under Metodik, antaganden och källor.

Effekt just nu på sammanhållningen per koalition:

Samarbete Konflikt

Sammanhållning per koalition

Genomsnittlig signerad kant-vikt inom respektive regering — ett mått på hur ideologiskt och historiskt sammanhållen konstellationen är, oavsett mandat.

Förhandsregistrering (låst 8 september 2026)

Avsnittet “Förhandsregistrerad prognos — 8 september 2026” längst upp på sidan är en medveten förhandsregistrering: modellens exakta utdata låstes fast och tidsstämplades fem dagar före valdagen, innan utfallet var känt, så att påståendet går att pröva mot verkligheten i efterhand istället för att tolkas om efter valet. Principen kommer från öppen forskningsmetodik — se Nosek, Ebersole, DeHaven & Mellor (2018), “The preregistration revolution,” PNAS 115(11), 2600–2606. Till skillnad från övriga paneler på sidan (som räknas om live när reglagen ändras eller när den dagliga opinionskontrollen hittar en ny mätning) är förhandsregistreringens siffror statisk text som inte påverkas av senare ändringar i appen — det är hela poängen med att låsa den.

Opinionsdata och datumstämpeln

Baslinjerna bygger på ett eget viktat snitt, daterat 28 juli 2026, av den senaste enskilda mätningen från fem etablerade institut: Novus, Verian (f.d. Kantar Sifo), Ipsos, Demoskop och SCB:s Partisympatiundersökning (PSU). Vi hämtar siffrorna direkt från respektive instituts egen sida — inte från en tredjeparts sammanställningssajt. Institutkretsen följer den princip som professor Henrik Ekengren Oscarsson (Göteborgs universitet) etablerat för SVT:s "Mätningarnas mätning": institut som använder sannolikhetsurval och en jämförbar mät-/frågemetod. Se SVT Opinionskollen — Poll of polls för urvalskriterierna.

Viktningsformeln: varje instituts senaste mätning ges en vikt som är produkten av (1) recency — en exponentiell halveringstid på 30 dagar räknat från mätningens publiceringsdatum till dagens datum, och (2) urvalsstorlek — kvadratroten av antalet svarande (n). De normaliserade vikterna tillämpas per parti, och resultatet renormaliseras till exakt 100%. Aktuella institutvikter (uppdateras automatiskt varje gång formeln körs om): beräknas…. Formeln är implementerad som körbar kod (computeWeightedBaseline() i data.js), inte manuellt uträknad — se koden för fullständig transparens.

Om opinionsinstituteffekter: vissa andra liknande opinionssimulatorer korrigerar även för systematiska skillnader mellan institut ("opinionsinstituteffekter", på engelska "house effects"). Vi har valt att inte göra det, eftersom det vetenskapliga stödet för att en sådan korrigering faktiskt höjer precisionen är svagt: en svensk statistikavhandling som testade detta mot faktiska valutfall 2010/2014 fann att korrigeringen varken var till fördel eller nackdel (Hurtado Bodell, M., 2016, "Bayesian poll of polls for multi-party systems", Linköpings universitet — DiVA-portal), och en Uppsala-avhandling om "industry bias" 2010–2022 fann att biasmönstret inte var konsekvent mellan valår (Johansson, M. & Debebe, M., 2023, "Investigating Industry Bias in Swedish Polling from 2010 to 2022", Uppsala universitet — DiVA-portal). Observera: DiVA-portalens server har visat sig vara ostabil och kan tillfälligt blockera vissa besök — om länken inte öppnas, sök på titeln direkt för att hitta avhandlingen på annat håll (t.ex. Google Scholar). Detta är indirekt stödjande evidens, inte ett bevis — vi redovisar det öppet istället för att överdriva säkerheten.

Så här fungerar knappen ”Uppdatera efter senaste opinionsundersökning”: appen är en statisk webbsida och gör inga egna API-anrop till opinionsdatabaser i webbläsaren när du trycker på knappen — det skulle blockeras av webbläsarens CORS-regler även om en sådan öppen API funnits. Istället körs en automatisk kontroll som besöker Novus, Verian, Ipsos, Demoskop och SCB:s egna sidor direkt och jämför mot de publiceringsdatum som redan är sparade i appen. Uppdateringsfrekvens: normalt sker kontrollen en gång per vecka. Från och med en vecka före valdagen — alltså från och med den 6 september 2026 — och fram till och med valdagen den 13 september 2026 växlar appen istället till daglig kontroll, för att fånga upp mätningar som ofta publiceras tätare inpå valet. Om något institut publicerat en nyare mätning uppdateras den institutpostens siffror, vikterna räknas om enligt formeln ovan, och sidan publiceras om automatiskt — annars lämnas baslinjerna orörda tills nästa kontroll. Knappen återställer reglagen till den senaste sammanställningen som fanns tillgänglig vid den senaste kontrollen (se datumet ovan) — den är alltså i praktiken högst en vecka gammal under den period då kontrollen sker veckovis, och högst ett dygn gammal under valveckan då kontrollen sker dagligen — men aldrig en direkt live-koppling i varje enskilt ögonblick.

Mandatfördelning

Standardpanelen ("Mandatfördelning, 349 mandat") fördelar mandaten med den jämkade uddatalsmetoden (modifierad Sainte-Laguë, divisorserie 1,2 / 3 / 5 / 7 …) bland partier som når riksdagsspärren på 4% av rösterna — men i en förenklad nationell beräkning som fördelar samtliga 349 mandat direkt, istället för Sveriges faktiska tvåstegsmetod: 310 fasta mandat i 29 valkretsar plus 39 utjämningsmandat för riksproportionalitet. Eftersom utjämningsmandaten just har syftet att göra helhetsutfallet riksproportionellt ger förenklingen normalt en avvikelse på högst ±1–2 mandat per parti jämfört med en verklig valnatt, men den fångar inte regionala skevheter. Källa: Valmyndigheten — Så fördelas mandaten.

Alternativ metod — valkretsbaserad beräkning (tillagd 7 sep 2026): panelen "Valkretsbaserad mandatfördelning" ovanför regeringsdashboarden implementerar istället den faktiska tvåstegsmetoden, byggd på 2022 års verkliga röster i alla 29 valkretsar och justerad till dagens reglagevärden med en enhetlig nationell svängning ("Uniform Partisan Swing", UPS): varje partis nationella opinionsförändring sedan 2022 läggs till som samma antal procentenheter i alla valkretsar. Beräkningen följer sex steg: (1) nationell 4%-spärr och lokal 12%-spärr per valkrets (regeringsformen 3 kap. 7§); (2) fördelning av de 310 fasta valkretsmandaten med jämkade uddatalsmetoden, första divisor 1,2 (vallagen 14 kap. 3§, regeringsformen 3 kap. 8§ — divisorn ändrades från 1,4 till 1,2 genom lag 2014:1384/1385 och gäller sedan 2018 års val); (3) nationell totalfördelning av 349 mandat med samma metod och divisor; (4) återföring av överskottsmandat i sällsynta fall då ett parti får fler fasta mandat än sin nationella totalrätt (vallagen 14 kap. 4a–4b§§); (5) placering av utjämningsmandat i specifika valkretsar med den ojämkade uddatalsmetoden (första divisor 1, inte 1,2 — en detalj som är lätt att missa); (6) slutkontroll att summan blir exakt 349. Källor: Vallagen (2005:837) 14 kap., Regeringsformen (1974:152) 3 kap., Valmyndighetens manual för mandatfördelning och Valmyndighetens beslut med bilagor, riksdagsvalet 2022 (Dnr VAL-537), som också använts för att validera implementationen: vid noll svängning (2022 års egna siffror) återger koden samtliga 349 mandat exakt rätt per parti, både fasta och utjämning, jämfört med det faktiska 2022- utfallet. Kvarstående osäkerhet: UPS-antagandet (ingen regional variation i svängningen) är den största förenklingen — verkliga svängningar skiljer sig ofta mellan valkretsar, särskilt vid stora opinionsförändringar; och 2026 års eventuella ombalansering av de 310 fasta valkretsmandaten (vallagen 4 kap., baserad på befolkningsförändring) har inte kunnat verifieras mot en primärkälla, så 2022 års valkretsindelning används även för 2026.

Den spelteoretiska "signed network"-modellen

Varje par av partier tilldelas en signerad kant-vikt (engelska: signed edge weight) mellan −1 (djup konflikt) och +1 (etablerat regeringssamarbete). Själva ramverket — att låta en koppling (kant) mellan två noder i ett nätverk ha ett positivt eller negativt värde istället för bara närvaro/frånvaro — kallas signerade nätverk (engelska: signed networks) och är ett etablerat begrepp inom social nätverksanalys, med ursprung i Heiders balansteori (engelska: balance theory) och formaliserat matematiskt av Cartwright & Harary som strukturell balansteori (engelska: structural balance theory). Begreppet används fortfarande i modern forskning om sociala nätverk. Källor:

Heider, F. (1946). Attitudes and cognitive organization. Journal of Psychology, 21, 107–112. Läs artikeln (PDF, Stanford)
Cartwright, D. & Harary, F. (1956). Structural balance: A generalization of Heider's theory. Psychological Review, 63(5), 277–293. Läs artikeln (PDF, Stanford)
Leskovec, J., Huttenlocher, D. & Kleinberg, J. (2010). Signed networks in social media. Proceedings of CHI 2010. Läs artikeln (arXiv)

Steg för steg: hur en enskild kant-vikt räknas ut

Varje kant-vikt byggs av två separata delar som sedan blandas ihop:

Samarbetshistorik (hist i koden) — ett fast tal mellan −1 och +1, satt manuellt utifrån dokumenterade uttalanden och samarbeten (se "Dokumenterad samarbetshistorik" nedan). Exempel: S–MP = 0,85 (etablerat samarbete via Januariavtalet och det rödgröna samarbetet), MP–KD = −0,65 (ömsesidiga, upprepade uteslutanden inför valet 2026).
Ideologisk närhet (ideo i koden) — räknas ut matematiskt, inte satt manuellt. Varje parti har en position på en vänster–höger-axel (0–10) och en GAL–TAN-axel (0–10). Avståndet mellan två partier räknas ut med Pythagoras sats och skalas om till samma −1…+1-skala: kort avstånd ⇒ ett högt positivt tal, långt avstånd ⇒ ett negativt tal.

De två delarna blandas ihop med reglaget "Sammanhållningsviktning: historik vs. ideologi" (standardvärde 65% historik / 35% ideologi):

kant-vikt = 0,65 × historik + 0,35 × ideologi

Räkneexempel — paret Socialdemokraterna–Miljöpartiet:

Steg i uträkningen	Värde
Samarbetshistorik (hist)	0,85
Vänster–höger-avstånd (S: 3,3 · MP: 3,6)	0,3
GAL–TAN-avstånd (S: 4,6 · MP: 0,8)	3,8
Totalt avstånd (Pythagoras) ÷ max. möjligt avstånd	3,81 ÷ 14,14 = 0,27
Ideologisk närhet (ideo = 1 − 2 × 0,27)	0,46
Kant-vikt (0,65 × 0,85 + 0,35 × 0,46)	0,71

Samma uträkning görs för varje partipar i nätverket — det är dessa tal som ritar upp linjerna (gröna för positiva, röda för negativa) i nätverksgrafen ovan.

Viktig avgränsning: Det är bara det generella ramverket (signerade nätverk/kant-vikter) som är hämtat från etablerad forskning. Den specifika formeln som används i den här appen för att räkna ut varje kant-vikt — en vägd kombination av dokumenterad samarbetshistorik och ideologisk närhet — är appens egen modellkonstruktion. Förvalet 65% historik / 35% ideologi är alltså INTE hämtat från eller validerat i någon publicerad studie om svensk partipolitik — det är ett modelleringsval, inte kalibrerat mot data och inte härlett från en känslighetsanalys. Eftersom viktningen är subjektiv har vi gjort den justerbar: reglaget ”Sammanhållningsviktning: historik vs. ideologi” ovanför nätverksgrafen låter dig själv ändra balansen mellan 0% och 100% historik och se i realtid hur nätverket och sammanhållningspoängen påverkas — istället för att presentera 65/35 som ett dolt, färdigt facit. Indatan till formeln (samarbetshistoriken och de ideologiska positionerna nedan) är däremot dokumenterad/källbelagd var för sig:

Dokumenterad samarbetshistorik — Tidöavtalet 2022 (M+SD+KD+L), Januariavtalet 2019–2021 (S+MP med stöd av C och L), det rödgröna samarbetet 2014–2021 (S+MP, budgetstöd av V), Alliansen 2004–2019 (M+C+L+KD), Centerpartiets uttalade nej till samarbete med SD sedan 2019, samt (tillägg 21 aug 2026) en ömsesidig, upprepad och explicit “röd linje” mellan KD och MP inför valet 2026: KD-ledaren Ebba Busch uteslutit att stödja en regering där MP ingår (SvD, 20 aug 2026), medan MP:s språkrör Amanda Lind och Daniel Helldén vid flera tillfällen uteslutit regeringssamarbete med KD (Omni, 25 juni 2026; SvD, 13 aug 2026). Detta höjde kant-vikten MP–KD från −0,30 till −0,65 i grundmatrisen (se data.js för fullständig källredovisning och nyanser — t.ex. att Busch samtidigt uttryckt personlig värme för Amanda Lind och sakpolitisk närhet i civilsamhällesfrågor).
Ideologisk närhet — partiernas ungefärliga placering på en vänster–höger-axel och en GAL–TAN-axel (grön/liberal/alternativ mot traditionell/auktoritär/nationalistisk), enligt etablerad statsvetenskaplig praxis (jämför SOM-institutets och Chapel Hill Expert Survey-liknande skattningar). Dessa positioner är uppskattningar för modellering, inte exakta vetenskapliga mätningar, och bör tolkas med försiktighet.

Om scenariot "Tidö 2.0 (SD i regering)"

Fram till valet 2026 har SD stått utanför själva regeringen och i stället varit ett formaliserat stödparti åt M+KD+L via Tidöavtalet (2022) — detta motsvaras av scenariot "Tidö-modellen (SD som stödparti)" i listan ovan. Den 1 april 2026 meddelade dock Ulf Kristersson (M) och Jimmie Åkesson (SD) gemensamt att de, vid en valvinst för Tidöpartierna i höst, avser bilda en fyrpartiregering där SD för första gången får egna ministerposter (SVT Nyheter, 1 april 2026). Exakt fördelning av ministerposter är inte fastslågen, men Åkesson har sagt att SD bör få knappt hälften av posterna givet opinionsläget (Sveriges Radio/Ekot, 23 maj 2026). Detta scenario läggs därför till som ett eget alternativ, skilt från dagens ordning. Namnet är vedertaget mediespråk för just denna regeringskonstellation — förväxla det inte med rapporten "Tidö 2.0 – Nystart för Sverige" (Timbro/Oikos, sep 2025), som är ett fristående idéprogram utan formell förankring hos något parti eller koppling till regeringsbildningen (Wikipedia). Viktig begränsning: sammanhållningspoängen för scenariot beräknas med samma samarbetsmatris som redan fanns i modellen — vikterna för SD:s relation till M, KD och L har inte kalibrerats om specifikt för den nya, djupare samarbetsformen med ministerposter, så poängen kan under- eller överskatta hur väl en faktisk fyrpartiregering skulle fungera i praktiken.

Om scenariot "S + MP + C, V som stödparti" — vänsterspegeln av Tidö

Detta scenario är strukturellt konstruerat som en vänstervariant av Tidö-modellen: precis som SD står utanför M+KD+L-regeringen men tolererar den i Tidö-scenariot, står här V utanför en S+MP+C-regering men tolererar den på samma sätt. Historiskt är detta en beprövad svensk regeringsform — V har varit rent tolererande stödparti (utan regeringsplats) under Persson II/III och Löfven I, och forskning om stödpartiers inflytande utan regeringsplats (Strøm 1990; Warwick 2011, refererat i Nationalekonomiska Föreningen, 2026) visar att stödpartier kan få reellt sakpolitiskt genomslag utan att sitta i regeringen. Samtidigt finns en viktig motsättning att känna till: Vänsterpartiets officiella valplattform inför 2026 och partiledningen har upprepade gånger sagt nej till att vara stödparti åt en regering man inte själv sitter i och kräver ministerposter som villkor (se t.ex. SVT, dec 2024 och Omni, dec 2024). Scenariot ska därför tolkas som en möjlig men inte given konstellation — modellen tar inte ställning till om V:s hårda linje håller fast till valet, bara till hur regeringsbar konstellationen är givet opinionsläget och partiernas ideologiska/historiska närhet.

För varje regeringsscenario beräknas en sammanhållningspoäng som det enkla medelvärdet av alla parvisa kant-vikter mellan just de partier som ingår i regeringen (se "Steg för steg: hur en enskild kant-vikt räknas ut" längre upp på den här sidan för själva kant-vikt-formeln och ett räkneexempel). Konkret för just det här scenariot (S + MP + C i regeringen):

Partipar i regeringen	Kant-vikt
S – MP	0,71
S – C	0,59
MP – C	0,37
Sammanhållningspoäng (medelvärde av de tre kant-vikterna)	0,56

Detta är ett statiskt mått på hur väl konstellationen "passar ihop" rent historiskt/ideologiskt — oberoende av mandatläget. Dra i reglaget "Sammanhållningsviktning: historik vs. ideologi" för att se hur känsligt just det här talet är för balansen mellan historik och ideologi.

Om scenariot "Mittenalternativet (C:s förslag)"

Den 19 augusti 2026 lanserade Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist ett förslag om ett tredje regeringsspår vid sidan av Tidöpartierna och en rödgrön koalition med Vänsterpartiet: en regering bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna — och "kanske" Miljöpartiet (TT/Centerpartiet, 19 aug 2026; Sveriges Radio, 19 aug 2026). I TV4:s partiledarutfrågning dagen efter bekräftade hon att en regering med just C, S, KD och MP — då 51,4% i opinionen — är hennes uttalade förstahandsval (TV4, 20 aug 2026).

Mottagandet från de tilltänkta partnerna har varit kyligt. Kristdemokraternas Ebba Busch har inte anslutit sig — hon prioriterar en fortsättning med Tidöpartierna och bjöd istället in Centerpartiet till den blågula sidan, men lämnar dörren öppen för "ett helt exceptionellt läge" (SvD, 20 aug 2026). Miljöpartiets språkrör Amanda Lind har avfärdat hela idén som "politiskt spel" utan grund i verkligheten, uttryckligen på grund av att KD ingår (Omni, 19 aug 2026). Socialdemokraternas Magdalena Andersson har inte tagit ställning och undviker medvetet att välja mellan V och C före valet (Sveriges Radio).

Modelleringsval — läs innan du tolkar poängen: vi har valt att lägga in scenariot som S + C + KD i regeringen, med MP som tolererande stödparti utanför — inte som en fullständig fyrpartiregering. Två skäl: (1) matematiskt räcker S+C+KD inte ensamma (161 av 349 mandat, 45,2%) för att nå 175-mandatsgränsen, vilket gör MP:s medverkan i någon form nödvändig snarare än valfri om målet är en regeringsbar konstellation — precis det C:s eget "kanske MP" antyder; (2) Buschs och MP-språkrörens upprepade nej gäller specifikt att sitta i regering tillsammans (den dokumenterade röda linjen MP–KD, −0,65, i samarbetsmatrisen ovan) — inget uttalande tar uttryckligen ställning till om MP skulle tolerera en S+C+KD-regering utifrån, en svagare form av medverkan. Sammanhållningspoängen för scenariot räknas därför bara på de tre regeringspartiernas inbördes kantvikter (S-C, S-KD, C-KD) och påverkas inte av MP-KD-vikten.

Osäkerhet vi vill vara tydliga om: detta är vårt modelleringsval för att göra scenariot beräkningsbart — inte en bekräftad ståndpunkt från MP. Amanda Linds uttalande att hela mittenalternativ-idén saknar "grund i verkligheten" kan mycket väl tolkas som att MP motsätter sig hela konstruktionen, inte bara en regeringsplats. En fullständig fyrpartiregering (S+C+MP+KD) är den tolkning som ligger närmast Thand Ringqvists egna ord i TV4-utfrågningen ("en regering med C, S, KD och MP") — och skulle ge en betydligt lägre sammanhållningspoäng eftersom MP–KD-vikten då räknas in. Testa själv: dra reglagen och jämför med scenariot "Rödgrön fyrpartikoalition" eller "S + MP + C, V som stödparti" för att se hur känsligt resultatet är för just den tolkningen.

Generaliserad momentum/taktisk-röstning-parameter (omarbetad 7 sep 2026, öppet redovisad, inte empiriskt underbyggd): regeln hette tidigare "C:s momentum-bonus" och gav bara scenariot Mittenalternativet ett tillägg när Centerpartiets reglage höjdes. Den är nu generaliserad och symmetrisk: varje koalition (både de 8 kuraterade scenarierna och samtliga koalitioner i den breda sökningen längre ner på sidan) får ett tillägg till sin poäng som är proportionellt mot den genomsnittliga positiva reglageökningen (relativt senaste opinionsbaslinjen) bland just dess ingående partier — partier som gått tillbaka bidrar inte, och effekten är noll om inget parti i koalitionen gått fram. Styrkan styrs av reglaget "Momentum/taktisk röstning" ovanför regeringsdashboarden (förvalt värde 0,020, samma kalibrering som tidigare gav Mittenalternativet försprång vid en kraftig C-ökning) — dra reglaget till 0 för att helt slå av effekten. Idén är att testa "vad händer om ett partis opinionsframgång även små tar med sig taktisk röstning/förhandlingsstyrka in i regeringsbildningen" för alla partier symmetriskt, inte bara ett föredraget scenario — inte ett påstående om att väljare som byter parti faktiskt föredrar en specifik konstellation; någon sådan undersökning finns inte. Koden (computeMomentumBonus(), setMomentumFactor()) finns kommenterad i engine.js för den som vill granska eller justera den.

Bred koalitionssökning — alla 255 partikombinationer (tillagd 7 sep 2026)

Utöver de 8 kuraterade scenarierna kör appen samma 3 000 Monte Carlo-utfall genom en endogen sökning över samtliga icke-tomma delmängder av de 8 riksdagspartierna (2⁸ − 1 = 255 kombinationer). För varje simulerat valutfall beräknas, för varje delmängd som når 175 mandat, samma viktade poäng som för de kuraterade scenarierna (sammanhållning, mandatandel, momentum — se ovan), och den delmängd med högst poäng "vinner" just den simuleringen via samma mjuka (Boltzmann-viktade) lotteri som används för de kuraterade scenarierna. Andelen simuleringar en given partikombination vinner blir dess redovisade sannolikhet i panelen "Bred koalitionssökning" längre ner på sidan. Viktig förenkling, öppet redovisad: här finns ingen uppdelning mellan regeringsparti och tolererande stödparti — hela den vinnande partimängden räknas som en enda regeringsbildning, till skillnad från de kuraterade scenarierna där en sådan uppdelning gjorts manuellt för specifika, namngivna konstellationer. Det gör sammanhållningspoängen för en bred delmängd ofta lägre än för ett kurerat scenario med samma partier eftersom fler partipar — inklusive eventuella konfliktkanter — räknas in. Sökningen ska därför läsas som en upptäckt av "vilka partikombinationer som matematiskt/spelteoretiskt står starkast", inte som en konkurrerande valprognos till de 8 kuraterade scenarierna. Båda panelerna bygger på exakt samma slumpdragningar per simulering, så skillnader mellan dem återspeglar modelleringsskillnaden — inte slumpen. Koden (evaluateAllCoalitions(), runMonteCarlo()) finns i engine.js.

Trendprognos till valdagen — regressionsmodellen (tillagd 7 sep 2026)

Panelen ”Trendprognos till valdagen” extrapolerar det viktade opinionssnittet (Alternativ C, se ovan) fram till valdagen 13 september 2026, med en enkel linjär regression (minsta-kvadratmetoden, OLS) per parti på punkterna i POLL_META.baselineHistory. Vi valde medvetet denna enkla, fullt genomskinliga metod framför mer komplexa alternativ (t.ex. dämpad exponentiell utjämning eller ARIMA): forskningen kring prognosmetoder visar återkommande att ”statistically sophisticated or complex methods do not necessarily produce more accurate forecasts than simpler ones”, och att enkla metoder alltid bör jämföras med en naiv referensmodell (”ingen förändring”) — se Makridakis, S., & Hibon, M. (2000), ”The M3-Competition: results, conclusions and implications”, International Journal of Forecasting 16(4), 451–476, https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0169207000000571 (öppet tillgänglig sammanfattning av samma slutsats, t.ex. via Oxford: ora.ox.ac.uk). Appen redovisar därför ALLTID trendprognosen sida vid sida med denna ”ingen förändring”-referens (senaste faktiska mätpunkten hållen konstant), aldrig trendprognosen ensam.

Eftersom vi bara har få historiska punkter (8 st. i skrivande stund, en per institutuppdatering sedan 28 juli 2026) hade ett vanligt normalfördelat konfidensintervall gett en falskt smal och skönmålande bild av osäkerheten. Appen använder därför ett 95%-prediktionsintervall baserat på Students t-fördelning med df = n−2 frihetsgrader (standardformel för enkel linjär regression, se t.ex. NIST/SEMATECH e-Handbook of Statistical Methods, itl.nist.gov/div898/handbook/eda/section3/eda3672.htm), vilket ger bredare och ärligare intervall än en normalapproximation vid så få datapunkter. För varje partis lutning redovisas även om den är statistiskt signifikant (dvs. skild från noll på 95%-nivån givet dessa åtta punkter) — många partiers lutningar är INTE signifikanta, vilket ärligt återspeglar att en så kort och gles tidsserie sällan räcker för att skilja en verklig trend från slumpmässigt brus. Notera att ”statistiskt signifikant” här bara betyder att lutningen är skild från noll — inte att den förväntade förändringen fram till valdagen är stor: för blocksummorna handlar det ofta om några hundradels till tiondels procentenhet på bara sex dagars horisont.

Punktprognoserna per parti renormaliseras till exakt 100% på samma sätt som computeWeightedBaseline(). Viktig förenkling, öppet redovisad: varje partis regression körs oberoende av de övrigas, vilket ignorerar att partiandelarna är kompositionella (måste summera till 100%) — en gemensam multivariat modell hade i princip kunnat fånga samspelet bättre, men vi bedömer att vinsten inte står i proportion till den förlorade genomskinligheten, i linje med Makridakis & Hibon-principen ovan. Blocknivåtalen (Tidö-block och Opposition) beräknas därför även med en EGEN, direkt regression på blockens summerade tidsserie — inte bara som en summa av de renormaliserade partiprognoserna — för att undvika att ackumulera denna förenklings fel i just den siffra som är mest relevant för regeringsfrågan.

Den kompletterande Monte Carlo-simuleringen i panelen (runTrendMonteCarlo() i engine.js) drar, för varje parti och varje simulering, ett slumptal från just den partiets Student-t-prediktionsfördelning (via konstruktionen t = Z/√(V/df)), renormaliserar till 100% och mandatfördelar med samma uddatalsmetod som resten av appen. Detta är en ANNAN osäkerhetskälla än huvudpanelens runMonteCarlo() längre ner (mätosäkerhet kring dagens läge, sigma ≈ 0,4–1,0 procentenheter) — de bör inte blandas ihop eller summeras. Båda simuleringarna är sannolikt för SMALA jämfört med den verkliga osäkerheten fram till ett faktiskt val: räknar man ut Tidö-blockets andel (M+SD+KD+L) i vart och ett av de fem institutens senaste enskilda mätning som redan ligger lagrad i POLL_META.institutePolls (samma källor som används för själva viktningen, se ovan), sträcker resultatet sig från 42,6% (SCB, majimätningen) till 47,9% (Novus, september) — en spridning på cirka 5,3 procentenheter mellan institutens råa, oviktade senaste-mätning-siffror (även Verian, Ipsos/DN och Demoskop ligger utspridda däremellan). Notera att SCB:s mätning är från maj (PSU publiceras bara maj och november) och därför mindre färsk än de övriga — en del, men troligen inte hela, spridningen kan förklaras av tidsskillnaden. Ändå illustrerar detta att den verkliga osäkerheten mellan olika mätningar av samma opinionsläge är betydligt större än vad något av de två modellbaserade intervallen ovan fångar. Denna panel ska därför läsas som en genomskinlig, ansvarsfullt begränsad räkneövning — inte som ett vetenskapligt validerat valprognosverktyg.

Regeringsbarhet och Monte Carlo-simuleringen

Sverige har negativ parlamentarism: en regering behöver inte egen majoritet, den faller bara om minst 175 av 349 ledamöter röstar emot den. I modellen räknas ett parti som "emot" om det varken ingår i regeringen eller uttalat tolererar den. Vid varje simulering slumpas varje partis röstandel enligt en normalfördelning kring reglagevärdet, med en spridning (σ) som grovt motsvarar den redovisade mätosäkerheten i institutens undersökningar (cirka 0,4–1,0 procentenheter). 3 000 sådana valutgångar genereras, mandat räknas ut för varje utgång, och för varje scenario som klarar 175-mandatsgränsen görs ett viktat lotteri (baserat på 70% sammanhållningspoäng + 30% mandatstyrka, plus momentumtillägget som beskrivs ovan) om vilket alternativ som "vinner" just den simuleringen. Andelen simuleringar en koalition vinner blir dess redovisade sannolikhet.

Reglagen och väljarvandringsmodellen — så fungerar de

Alla åtta reglage är låsta till att tillsammans alltid summera till 100%. När du drar i ett parti ändras därför automatiskt de sju andra — frågan är hur förändringen fördelas mellan dem. Appen använde tidigare en ren proportionell omskalning: alla övriga partier krympte eller växte med exakt samma relativa andel, oavsett vilket parti som förändrades. Det är matematiskt enkelt men saknar stöd i verklig väljardata — i verkligheten byter t.ex. S och MP betydligt fler väljare med varandra än S och SD gör.

Appen använder nu istället en väljarvandringsmodell som fördelar förändringen viktat efter två evidenskällor kombinerade:

Ideologisk närhet (grundvikt för alla partipar) — baserat på rumslig röstningsteori ("spatial voting theory", Downs 1957 och senare litteratur): väljare rör sig statistiskt sett hellre mellan ideologiskt närliggande partier än mellan partier långt ifrån varandra på vänster–höger- och GAL–TAN-axlarna.
Dokumenterade nettoflöden från SCB:s Partisympatiundersökning maj 2026 och Novus väljarflöden nov 2025 förstärker grundvikten för de partipar där ett statistiskt säkerställt flöde faktiskt uppmätts — t.ex. är kopplingen C↔L starkt förstärkt eftersom SCB mätt att L förlorat netto 0,8 procentenheter till C, och S↔MP samt S↔V är också kraftigt förstärkta genom dokumenterat rödgrönt väljarutbyte.

Konkret: om du höjer MP:s reglage tas rösterna framför allt från S och V (partier MP historiskt delar väljarpool med), medan SD:s reglage nu bara påverkar övriga partier via ideologisk närhet — vi har inte hittat något statistiskt säkerställt SCB/Novus-nettoflöde mellan SD och något riksdagsparti under den aktuella mätperioden (SD:s starkaste uppmätta nettoflöde kommer från tidigare osäkra väljare/icke-röstare, inte från ett annat parti), så SD:s kanter i modellen saknar den empiriska förstärkningen — detta redovisas här öppet i enlighet med vår princip att aldrig överdriva precisionen i det vi inte har data för.

Viktig begränsning: SCB redovisar bara nettoflöden som är statistiskt säkerställda — inte en fullständig ursprung–destination-matris över alla väljarrörelser i båda riktningar mellan alla åtta partier. Modellen är därför fortfarande en förenkling: vi använder riktningen och relativa storleken på ett uppmätt nettoflöde som en indikation på att två partier delar en aktiv väljarpool, och låter det höja vikten symmetriskt mellan dem. Det är en väsentlig förbättring jämfört med ren proportionell omskalning, men är inte en fullständig kausal modell för hur enskilda väljare faktiskt rör sig.

Hänglås (låsbara reglage)

Varje partikort har en lås-ikon. Ett låst parti fryses helt: dess reglage kan inte dras, och partiet tar aldrig emot någon del av väljarvandringsomfördelningen när du drar i ett annat, olåst parti — förändringen fördelas då uteslutande mellan de övriga olåsta partierna, omviktat så att de fortfarande summerar korrekt till 100% tillsammans med det låsta partiets oforändrade värde. Användbart för att isolera effekten av bara ett fåtal partiers rörelse, t.ex. "vad händer med mandaten om bara M och SD byter röster med varandra, och alla övriga sex partier hålls konstanta". Observera: om samtliga övriga partier är låsta går det inte att ändra det sista reglaget förbi den gräns där de låsta partiernas summa plus det ändrade partiets värde skulle överstiga 100% — det finns då helt enkelt ingenstans för överskottet att ta vägen. Både återställ-knappen (”Uppdatera efter senaste opinionsundersökning”) och de historiska snäppen nedan är explicita ”hoppa till detta läge”-åtgärder och rensar därför alltid alla lås automatiskt — annars skulle en tidigare låsning kunna göra det omöjligt att läsa in ett helt nytt läge korrekt.

Historiska snabblägen (2006, 2022, sista mätningen och 2026 (facit))

Tillagt 25 september 2026: två nya kort-knappar kompletterar de två ursprungliga. ”Sista mätningen” laddar in exakt det egna viktade institutssnittet (Alternativ C) från 11 september 2026 — samma tal som låg till grund för förhandsregistreringen längst upp på sidan. ”2026 (facit)” laddar in det fastställda slutresultatet (Valmyndigheten, samtliga 6 626 valdistrikt räknade) och är sedan 25 september 2026 även appens standardläge vid sidladdning — se Facit-avsnittet längst upp på sidan för en fullständig jämförelse mellan förhandsregistreringens prognos och detta faktiska utfall. Till skillnad från 2006/2022 nedan är båda dessa två nya lägen från samma valrörelse och räknas därför med appens NUVARANDE samarbetsmodell utan den reservation som gäller för äldre val (se nästa stycke).

Kort-knapparna ”2006” och ”2022” sätter samtliga reglage till ett verkligt historiskt valresultat. Viktig reservation: detta är INTE en historisk rekonstruktion av vilken regering som faktiskt bildades då — det är de historiska röstandelarna körda genom appens NUVARANDE spelteoretiska samarbetsmodell (samma COOPERATION-matris och ideologiska koordinater som används överallt annars i appen, vilka återspeglar 2026 års partirelationer — t.ex. dagens Tidö-logik — inte de allianser som faktiskt gällde 2006 respektive 2022). Knapparna visar alltså svaret på frågan ”hur skulle dagens blockbildningslogik värdera 2006/2022 års röstfördelning”, inte ”vilken regering bildades faktiskt då”.

Källor och exakta tal: de officiella rösttalen kommer från Valmyndighetens sammanställning av valresultatet 2006 (S 34,99%, M 26,23%, C 7,88%, L/Folkpartiet 7,54%, KD 6,59%, V 5,85%, MP 5,24%; SD:s andel 2,93% återfinns i Valmyndighetens egen röstsammanräkning men är i val.se:s sammanfattningstabell samman-slagen med övriga partier under 4%-spärren — här sekundärkällad från da.wikipedia.org, som återger samma myndighetssiffra verbatim) och från Valmyndighetens sammanställning av valresultatet 2022 (S 30,33%, SD 20,54%, M 19,10%, V 6,75%, C 6,71%, KD 5,34%, MP 5,08%, L 4,61% — samtliga åtta partier redovisas där individuellt av Valmyndigheten själv). Eftersom appens modell bara har 8 partier och reglagen måste summera till exakt 100%, medan de officiella rösterna på riksdagspartier ovan bara summerar till 97,25% (2006) respektive 98,46% (2022) — resten gick till partier utanför riksdagen, t.ex. Fi och Piratpartiet 2006 — är de åtta partiernas andelar skalade proportionellt upp till exakt 100% (samma princip som redan gäller för hur mandatberäkningen hanterar partier under spärren). De oförändrade officiella originalsiffrorna finns dokumenterade i källkoden (HISTORICAL_SNAPSHOTS i data.js) för full transparens.

Räkneexempel: Om Liberalerna hamnar under fyraprocentsspärren

Ett konkret sätt att se väljarvandringsmodellen i praktiken: i det senaste vägda opinionssnittet (17 aug 2026) ligger Liberalerna redan på 2,1% — under fyraprocentsspärren — och får därför redan 0 av 349 mandat i appens grundläge. Vi har räknat på två sätt att tänka kring vart de rösterna tar vägen om man drar Liberalernas reglage hela vägen till 0%:

Ren proportionell omskalning (den gamla metoden): Liberalernas 2,1% sprids ut på de sju andra partierna i exakt samma inbördes proportioner de redan har. Mandatutfallet blir identiskt med dagens grundläge (S 115, SD 72, M 62, V 28, MP 25, C 24, KD 23) — det är en matematisk egenskap hos den jämkade uddatalsmetoden att en gemensam skalning av alla kvalificerande partiers röstetal inte påverkar mandatfördelningen dem emellan.
Väljarvandringsmodellen (appens nuvarande metod, se ovan): samma 2,1% fördelas istället viktat efter ideologisk närhet och dokumenterade SCB-nettoflöden. Eftersom C↔L är det starkast uppmätta flödet i hela datasetet (SCB: L förlorat netto 0,8 p.e. till C) tar Centerpartiet en oproportionerligt stor andel, följt av M och S. Utfallet blir S 113 (−2), SD 71 (−1), M 62 (±0), V 28 (±0), MP 26 (+1), C 25 (+1), KD 24 (+1) — tre mandat flyttas jämfört med den naiva proportionella modellen, samtliga till Liberalernas ideologiskt närmaste och empiriskt bäst dokumenterade grannpartier.

Läs inte för mycket in i detta: det här är en stiliserad räkneövning för att illustrera hur reglagen fungerar, inte en prognos för vad som faktiskt skulle hända om Liberalerna föll ur riksdagen på valdagen. Verklig väljarvandring vid en sådan händelse påverkas starkt av tajming, kampanjdynamik och vilka alternativ som då upplevs som mest trovärdiga — faktorer modellen inte fångar. Testa gärna själv i reglagen ovan, och jämför med hur känsligt utfallet är för andra antaganden.

Viktiga begränsningar — läs innan du drar slutsatser

Detta är en illustrativ heuristisk modell, inte en vetenskaplig prognos eller ett sannolikhetsestimat validerat mot faktiska regeringsbildningar. Verkliga förhandlingar avgörs av personfrågor, sakpolitiska krav och tillfälligheter som modellen inte fångar.
Ideologiska positioner (vänster-höger, GAL-TAN) är godtyckliga skattningar för modelleringssyfte.
Mandatberäkningen är nationellt förenklad (se ovan) och saknar valkretsindelning.
Modellen testar bara de åtta scenarier som definierats — verkligheten kan ge upphov till andra konstellationer, t.ex. en renodlad S-minoritetsregering utan MP, eller nya blocköverskridanden.
Väljarvandringsmodellen bygger på nettoflöden, inte en fullständig bilateral matris — se förklaringen ovan. Den är en förbättring jämfört med proportionell omskalning, inte ett facit.
Institutviktningen (recency + urvalsstorlek) är en förenkling av mer avancerade poll-of-polls-modeller och korrigerar INTE för eventuella systematiska skillnader mellan institut ("opinionsinstituteffekter") — se avvägningen och källorna i avsnittet ovan. Använd reglagen för att själv testa känsligare scenarier.

Om appens tillkomst — hur den byggdes

Den här appen är skapad av David Nathanson med hjälp av Perplexity Computer, en AI-assistent, utifrån detaljerade instruktioner och ändringsförslag i flera omgångar. Arbetet har delats mellan olika komponenter:

Instruktioner och granskning (David Nathanson): har formulerat kraven (t.ex. mandatmodell, spelteoretisk samarbetsmodell, väljarvandring, källkritik av begrepp), granskat resultatet och begärt rättelser och förtydliganden — bland annat den här deklarationen.
Faktainhämtning och webbsökningar (opinionssiffror från SCB/Novus/Verian/Ipsos/Demoskop, väljarvandringsdata, akademiska källor om "signed networks") har gjorts via Perplexitys egen sökinfrastruktur, som bygger på Sonar-modellerna.
Kod och textförfattande (HTML, CSS, JavaScript samt metodiktexterna) har genererats av en språkmodell inom Perplexity Computer-plattformen. Minst ett delmoment i byggprocessen (automatiserad testning av länkar i webbläsare) kördes uttryckligen på Claude Sonnet 4.6 (Anthropic), som är plattformens standardmodell för den typen av webbläsarstyrda deluppgifter. Exakt vilken modell som genererat varje enskild kodrad går inte att spåra i efterhand med full säkerhet, eftersom plattformen kan växla mellan flera underliggande språkmodeller (bl.a. från Anthropic, OpenAI och Google) beroende på deluppgift — den här texten anger därför det som är bekräftat, istället för att göra ett antagande om resten.
Kvalitetskontroll: automatiserade tester (bl.a. via Playwright) har körts för att verifiera att siffror summerar korrekt, att länkar fungerar och att inga programfel uppstår — men detta ersätter inte mänsklig sakgranskning. David Nathanson har därefter läst igenom och justerat både text och modellval.

Vi vill vara transparenta med detta: appens innehåll är en produkt av ett samarbete mellan människa-AI, inte enbart mänskligt författarskap eller helt automatiserad generering. Både opinionsdata, modellantaganden och källhänvisningar bör därför alltid bedömas av läsaren själv. De resultat som produceras i appen ska inte tas som sanningar utan estimat baserat på antaganden, pragmatiska avvägningar och statistiska metoder som i sig har begränsningar.